vitterstorms

I tisdags var i iväg till djursjukhuset för att vaccinera våra kattungar, som är åtta veckor gamla. Allt gick mycket bra när de fick sin spruta, men det hela började när vi åter var hemma. Lilla killen Ozzy Osbourne hade kräkts och fradgades runt munnen. Vi tog beslutet att avvakta ett litet tag, för att se om han piggnade till igen. Efter en halvtimme kollade vi till honom och då hittade vi honom under sängen. Han var slö och medtagen, han hade bajsat en stort lass på golvet där han låg. Vi försökte få han till att gå men han bara ramlade ihop. Snabbt ringde vi tillbaka till djursjukhuset. De sa att det kunde bero på att han inte tålde vaccinet och att vi skulle komma in med det samma. Ozzy reagerade knappt när vi bar ut honom i bilen, han fick vara i min famn under färden som tar en halvtimme att köra. Ozzy förändrades i ansiktet, han var inte med något men han kämpade med att hålla tassen hårt i handen på mig. När vi väl kom in så tog de katten med det samma, han skulle få kortison och dropp. Men de vågade inte lova att han skulle klara sig. Det var med tårar i ögonen som vi fick lämna Ozzy hos veterinären. Hur kan detta vara så efter bara ett Vaccin. Ska man våga vaccinera igen? Det enda man såg framför ögonen var lilla Ozzy som kämpade för sitt liv. Åter hemma igen satt vi med telefonen framför oss, och bara väntade och väntade. Och den ringer efter några timmar. Med skakande händer och hjärtat i halsgropen samt tårar i ögonen svarar Eva. Själv så vågade jag knappt titta åt hennes håll för att inte se om hon brister i gråt, för då vet man att Ozzy är död. Men det var glädjetårar som kom, han var på bättringsvägen och vi skulle få hämta hem honom redan på kvällen. Ozzy vilken kämpe. Han är dock för söt. Idag springer han och busar med sina syskon som inget hade hänt. Tack för att det gick så bra till slut.     

Två veckor har gått sedan de små liven föddes. I dag var första tecknen på bushumör. Eddie Meduza tog raska kliv på vingliga ben och tog ett litet skutt över kompisen, sedan fick han tag i nackaskinnet och tyckte han var så tuff.
Sedan händer det något man helst vill slippa se.   
En av katterna började att surpla, precis som den diat på mamman, men ack, gissa vad......
Den var med nosen vid kisseriet hos en annan bebiskatt. Katten fick sig något att dricka men det såg ut som det var det sämsta den någonsin smakat.
Här har jag lyckats samla alla på bild.
      

Nu har det gått lång tid sedan jag skrev en rad i bloggen. Allt rullar på, men det har varit en hektisk tid med jobb, utbildning, förening, hemmet, katterna och vännerna. Allt går i ett, så stor tid att sitta och knappa vid datorn, har varit så där. Men visst hade jag hunnit om det inte vore facebook som tar en del tid. Jag har kommit åt ett spel där som är väldigt tidskrävande. Men som tur är börjar jag att tröttna på detta. I kattvärlden händer det att Niqita väntar kattungar tillsammans med Sullivan. Jag har beräknat att de ska födas den 10 April. Åh, så spännande. Jag längtar efter doften av små knattar som rultar omkring. Så idag när jag vaknar så ska det inredas en hydda, om det passar fröken Niqita. Jag får fråga henne, och hoppas att hon svarar.
Nu är det bingen som gäller med tre bamsekatter som väger 7 till 11kg var å en, men varmt å gott å mysigt blir det.

Anja

MacMoni´s önskar oss en God Jul. Hon har nu många små söta kattungar. Ta gärna en titt på hennes hemsida. http://www.macmoni.se/

Jag vet inte hur jag ska skriva för att förklara hur de beter sig på Nybro Djurklinik.
Det är många jag känner som har haft dålig erfarenhet efter besök hos dom. En kollega till mej berättade att för ett litet tag sedan så hade hennes vänner fått åka ilfart till det närmaste djurklinik som fanns till hands. Deras djur hade blivit akut sjuk och de fick ingen kontakt med djuret. När de kom dit så var det lunchstängt. Men personalen fanns där inne och fikade i lugn och ro. De bankade på rutan så att veterinären skulle komma fort till undersättning. Men de brydde sig inte utan fortsatte att fika, eftersom rast är rast. Men när de som hade en svårt sjukt djur med sig blev arga eftersom veterinären inte brydde sig så slog de sönder rutan för att veterinären skulle reagera. Visst då kom hjälpen. Veterinären gick då ut och lyssnade på hjärtat, med kylig röst sa hon att djuret inte levde längre, sen gick hon in för att återta sin fika som inget hade hänt. Jag tycker så synd om denna person som miste sitt djur på detta sett. Snyft.

Jag har själv varit i konflikt med dom. Men idag så var vi tvugna att gå dit med en av kattungarna eftersom den hade fått skräp i ögat. När vi hade ringt ner så sa dom att vi fick ta en akuttid. Vi tänkte inte mer på detta utan åkte till Nybro djurklinik. Efter 5 minuters undersökning så gick vi till kassan för att betala. 750 kronor säger hon, jag tittar med stora ögon och frågade, vad sa du?? Det var för att det gick som akuttid. Jag tittar runt och ser att de inte har en enda kund. Akuttid var för de hade så mycket att göra. Hade vi åkt till Kalmar så hade det inte blivit akuttidsavgift. Trots att de är hårt arbetsbelastade. Jag kan tänka mig att akuttid är när man får komma på stört, inte vänta en halv dag. Men jag kan ha fel, ska kolla upp detta tänkte jag. Är det någon som vet var akuttid går som?

Ja, vad det känns när fem katter åker till sina nya hem samma dag. Det blir så tomt här hemma. Både min mamma och jag var deppiga på kvällen eftersom det var inte längre tio katter runt fötterna. Men så har vi i alla fall tre småttingar kvar som har tröstat oss.
Katitzi och Silje kom till Motala. De hittade snabbt sin plats i det nya hemmen. Katitzi var lite skakis först men dagen efter så försvann det.
Sunniva kom till Norrtälje. För henne tog det längre tid för att stadga sig. Men nu är hon drottningen i hemmet.

Här har vi Lucky Luke

Det syns att han blev hemma tam med en gång. Han fick en ny vän som han bara älskar. Lucky är inte van vid hundar, men det märks dock inte.
Sen har vi goa Tengel som idag kallas för Amos. Han fick komma till sin kommpis Gustav som kallas numera Lias.

Så nu kopplar vi av när allt har gått så här bra. Vi hälsar alla våra katter här med ett mjau. Ha de gott

Oj, vad hon har växt sen sist. Hon är sin mamma upp i dagen lik.  

Det är som våran Niqita hade varit på bilden.

Denna bild gillar jag, det ser så gott ut och avslappnat.

Snart så fyller Kiba två år. Tänk vad tiden går. Jag tycker inte det var länge sedan vi firade hennes 1 års dag.

Idag var jag inne på Sallymanns hemsida och läste något som kan beröra alla som kan tänkas köpa katt ifrån PL*Alwaro Breeder. Läs då Johannas berättelse innan. Adressen dit är: http://www.alwaro.org/index.php/home

När jag hade läst ett tag så slog det mej att även jag har haft förbindelse med Alwaro.
Jag slog upp stamtavlan till min Gippmokk´s Pepsi Max. I stamtavlan hittade jag Pepsi´s pappa som är PL*Alwaro Adonis. Då förstod jag lite mera varför jag miste min lilla fia Pepsi, när jag läste Johannas berättelse så ryste jag av allt hon har fått gå igenom med att mista den ena katten efter den andra som hon hade tingat av Alwaro´s uppfödare. Att en sådan uppfödare får hålla på att avla på sjuka katter eftersom det här verkar inte vara första gången.